Osakeyhtiö - Selvitystila
Diaarinumero: S89/1026
Esittelypäivä: 17.10.1990
Antopäivä: 7.5.1991
Taltio: 1474
Osakeyhtiön hallitus oli lokakuussa 1983 tullut tietoiseksi siitä, että enemmän kuin kaksi kolmasosaa yhtiön osakepääomasta oli menetetty. Hallitus oli osakeyhtiölain 13 luvun 2 §:n mukaan ollut velvollinen mahdollisimman pian kutsumaan yhtiökokouksen koolle käsittelemään yhtiön asettamista selvitystilaan eikä tätä olisi saanut lykätä 30.4.1984 pidettävään varsinaiseen yhtiökokoukseen. Liiketoiminnan jatkuessa yhtiölle oli tammi-helmikuun vaihteessa syntynyt uutta velkaa, josta velkoja ei ollut saanut suoritusta yhtiön sittemmin jouduttua konkurssiin. Hallituksen jäsenet velvoitettiin korvaamaan velkojalle syntynyt vahinko.
OYL 13 luku 2 §
Diarienr:S 89/1026Föredragning:17.10.1990Givet:7.5.1991Liggare:1474
Ett aktiebolags styrelse hade i oktober 1983 fått vetskap om att mera än två tredjedelar av bolagets aktiekapital hade förbrukats. Styrelsen hade enligt 13 kap. 2 § lagen om aktiebolag varit skyldig att så snart som möjligt sammankalla bolagsstämma för att behandla frågan om bolagets trädande i likvidation. Denna fråga hade inte fått uppskjutas till den ordinarie bolagsstämman som skulle hållas 30.4.1984. Då affärsverksamheten fortsattes hade för bolaget vid månadsskiftet januari-februari uppkommit en ny skuld, för vilken borgenären inte hade erhållit betalning till följd av att bolaget senare gått i konkurs. Styrelsens medlemmar ålades att ersätta borgenärens skada.
ABL 13 kap 2 §
ÄNDRINGSSÖKANDE I HÖGSTA DOMSTOLEN
HÖGSTA DOMSTOLENS AVGÖRANDE 7.5.1991
MÅLETS HANDLÄGGNING I DE LÄGRE DOMSTOLARNA
A, B, C, D och E hade varit styrelseledamöter i Oy Folkline Ab, D och E till 30.4.1984, A till 12.6.1984 samt B och C till bolagets konkurs hösten 1984. D, E och C hade varit ordinarie styrelsemedlemmar, A styrelseordförande samt B ordinarie styrelsemedlem och dessutom verkställande direktör.
Vid genomgång av bolagets räkenskaper och förvaltning hade det visat sig, att bolagets ekonomiska situation vid bokslutet 31.10.1983 var så dålig, att dess styrelse jämlikt 13 kap. 2 § lagen om aktiebolag hade varit skyldig att ombesörja bolagets trädande i likvidation vilket styrelsen inte hade gjort. För att undgå likvidationsbestämmelserna i bolagets bokslut per sagda datum, hade man aktiverat 2.616.000 mark såsom förskottsbetalningar på fartyget M/S Folkliner, trots att bokföringsnämnden i ett utlåtande 9.5.1983 konstaterat, att leasingavgifterna för M/S Folkliner inte kunde bokföras som avbetalningar, förskottsbetalningar eller finansieringsutgifter. Vidare hade i bokslutet i det egna kapitalet medräknats ett lån på 3,5 miljoner mark från Svenska Folkline Ab. I revisionsberättelsen 16.3.1984 hade revisorerna dock konstaterat att en förutsättning för detta förfarande var att Finlands Bank gav sitt tillstånd för transferering av lånet. Detta gavs 30.3.1984, men under förutsättning att lånet var räntefritt och att det inom fem år konverterades till aktiekapital. Lånet hade aldrig avsetts att vara räntefritt, då Svenska Folkline Ab kort därpå yrkat på betalning av ränta hos Oy Folkline Ab. Då Finlands Banks krav således inte hade uppfyllts, borde lånet inte ha beaktats i bokslutet. Balansräkningen för Oy Folkline Ab innehöll vidare en del poster som saknade överlåtelsevärde, såsom kostnader för grundförbättring och iståndsättande av fartyget, marknadsföring och systemutveckling. Vidare hade Oy Folkline Ab i strid med stadgandena i lagen om aktiebolag tecknat borgen för ett lån, varmed låntagaren finansierat förvärv av aktier i bolaget. Dessutom hade styrelsen mot ett så gott som nollvärde överfört bolagets verksamhet åt ett annat bolag, F:s Båt Ab F:n Vene Oy. Styrelsen hade planerat denna överföring redan våren 1984 och samtidigt upptagit ny gäld, medveten om att bolagets verksamhet och tillgångarna skulle överföras till ett annat bolag och att Oy Folkline Ab skulle stå kvar med skulderna.
Bolaget hade fortsatt sin verksamhet och på våren 1984 upptog det, trots att det redan var likvidationsmoget, ny gäld bland annat hos Oy Dagmar Ab till ett sammanlagt belopp på 203.546,67 mark. Oy Dagmar Ab hade 17.7.1984 transporterat nämnda fordran, som grundade sig på nitton olika fakturor under tidsperioden 9.4.1984-11.6.1984, på Advokatbyrå G & H kb. Fakturorna gällde annonsrekvisitioner, vilka alla hade inlämnats under våren 1984 före 10.4.1984. Oy Folkline Ab:s egendom hade sedermera avträtts till konkurs.
Enligt boförteckningen, som 19.9.1984 hade ingetts till Närpes häradsrätt, uppgick boets tillgångar till knappt 1,5 miljoner mark och skulderna till knappt 15 miljoner mark. Bland tillgångarna hade upptagits kontofordringarna på omkring 480.000 mark, vilka hade factoriserats och således knappast ens delvis skulle komma att tillfalla boet. Lösöret på M/S Folkliner, värderat till 100.000 mark, skulle sannolikt efter en process jämlikt sjölagen tillfalla PSP-rahoitus Oy. En arrendetomt i Kaskö torde ha varit fullt intecknad och skulle således inte komma att inbringa medel till boet. Detta innebar, att drygt 1 miljon mark av de i boförteckningen upptagna tillgångarna aldrig skulle komma konkursboet till godo.
Även om konkursboet skulle lyckas indriva en ersättning på 3-5 miljoner mark av F:s Båt Ab-F:n Vene Oy, översteg konkurskostnaderna och de prioriterade fordringarna klart konkursboets maximala presumtiva tillgångar. Då det således redan i detta skede var fullt klart, att de oprioriterade kontofordringarna inte ens delvis skulle komma att täckas ur konkursboets medel, kunde A:s och hans medparters ersättningsskyldighet fastställas trots att bolagets konkursbehandling inte ännu slutförts.
A och hans medparter hade i sin egenskap av styrelseledamöter i Oy Folkline Ab genom att underlåta dem jämlikt 13 kap. 2 § lagen om aktiebolag tillkommande skyldigheter förorsakat bolagets borgenär en skada på 203.546,67 mark jämte därpå löpande förseningsränta. De var jämlikt 15 kap. 1 § lagen om aktiebolag skyldiga att ersätta den skada som de hade förorsakat genom ovansagda överträdelse av stadgandet i lagen om aktiebolag.
Advokatbyrå G, H & I Kb har fördenskull yrkat, att A och hans medparter solidariskt skulle åläggas att ersätta ovannämnda skada med 203.546,67 mark jämte 16 procents ränta.
Närpes häradsrätts utslag 7.5.1986Häradsrätten har konstaterat, att vid bedömningen av om förutsättningar för ett bolags försättande i likvidation enligt 13 kapitlet 2 § lagen om aktiebolag förelåg, var bolagets egendom enligt bokslutet inte avgörande, utan bedömningen skulle ske utgående från egendomens verkliga värde eller högst det sannolika överlåtelsevärdet minskat med de särskilda överlåtelsekostnaderna. Såsom egendom kunde härvid endast betraktas sådana föremål och rättigheter, som kunde omvandlas till pengar. På grund härav har häradsrätten ansett, att lånet på 3,5 miljoner mark från Svenska Folkline Ab kunde beaktas vid bedömningen av likvidationsförutsättningarna. Lånet var beviljat 28.10.1983 och skulle enligt lånevillkoren återbetalas endast om Oy Folkline Ab:s eget kapital efter återbetalningen av lånet uppgick till minst bolagets minimikapital. Dessutom kunde lånet vid kommande aktieemission omvandlas till aktiekapital. Det var alltså fråga om ett så kallat subordinerat lån, som kunde jämställas med eget kapital. Även om Finlands Banks tillstånd för överföring av pengarna till Finland ännu inte hade erhållits, har häradsrätten ansett att lånet existerade såsom en faktisk tillgång för Oy Folkline Ab från den dag det hade beviljats, även om pengarna vid tillfället ännu fanns i Sverige.
Beträffande aktiveringen av en del av leasinghyrorna såsom avbetalningar på M/S Folkliner var det fråga om ett bokföringstekniskt problem. Oy Folkline Ab hade begärt ett utlåtande av bokföringsnämnden, som ansett att förskottsbetalningarna inte kunde aktiveras. Bokföringsnämndens utlåtande gällde endast bokslutet och inte en eventuell likvidationsbalans. Nämnden hade inte direkt tagit ställning till om leasingavtalet var att betrakta som ett avbetalningsavtal. Mot bakgrunden av den ståndpunkt som revisorerna senare intog samt med beaktande av att leasingavtalet i ett auktoritativt sakkunnigutlåtande hade ansetts vara ett avbetalningsavtal samt då man ytterligare beaktade att Oy Folkline Ab 31.10.1983 hade fått ett köpanbud om 37,3 miljoner mark på fartyget, vilket endast var beroende av att köparen skulle erhålla tillstånd att överföra valuta till Finland och att fartyget således hade ett dokumenterat marknadsvärde och en avyttring var nära förestående varvid en del av priset för fartyget skulle tillfalla Oy Folkline Ab, var det i detta läge en riktig bedömning av styrelsen att beakta de erlagda förskottsbetalningarna, som således representerade ett reellt kapitalvärde, som tillgångar vid bedömningen av likvidationsförutsättningarna, även om de inte borde ha ingått i bokslutet. Det kunde inte vara riktigt att helt bortse från den såkallade going concern-principen, i synnerhet då det gällde ett bolag, vars huvudsakliga verksamhet och största delen av inkomsterna hänförde sig till en mycket begränsad tidsperiod, medan utgifterna fördelade sig över en längre tidsperiod. Även om styrelsen i detta avseende skulle ha gjort en felbedömning, konstituerade detta inte i och för sig skadeståndsskyldighet, då något vållande från styrelsens sida inte kunnat påvisas. Med stöd av det som ovan anförts och med beaktande av övrig utredning har häradsrätten ansett det vara outrett, att Oy Folkline Ab:s eget kapital 31.10.1983 skulle ha varit mindre än 1/3 av aktiekapitalet och att således likvidationsförutsättningar skulle ha förelegat.
Häradsrätten har dessutom ansett att, även om likvidationsförutsättningar skulle ha förelegat 31.10.1983 eller senare under år 1983, hade styrelsen inte behövt sammankalla en extra bolagsstämma för att behandla frågan om likvidation. Räkenskapsperioden utgick 31.10.1983 och bokslutet skulle uppgöras. En förutsättning för att en extra bolagsstämma skulle kunna behandla likvidationsfrågan var att en likvidationsbalans först uppgjorts. Då denna skulle uppgöras med tillämpande av samma allmänna stadganden som gäller för uppgörande av bokslut samt dessutom stadgandena i 13 kap. 2 § 3 mom. lagen om aktiebolag och då den också skulle revideras av bolagets revisorer, innebar detta att en dylik balans knappast skulle ha kunnat uppgöras så mycket snabbare än det normala bokslutet, att man skulle ha hunnit sammankalla en extra bolagsstämma innan den ordinarie bolagsstämman skulle hållas. Lagens krav på sammankallande av bolagsstämma "så snart som möjligt" hade uppfyllts, även om man hade väntat till den ordinarie bolagsstämman.
Vad sedan gällde behandlingen av likvidationsförutsättningarna vid den ordinarie bolagsstämman 30.4.1984, har häradsrätten konstaterat, att bokslutet blivit klart något försenat eller i början av mars 1984, varefter revisorerna avgett sin berättelse 16.3.1984. I sin berättelse konstaterade revisorerna att mer än 2/3 av aktiekapitalet var förbrukat enligt bokslutet. I bokslutet ingick då också de aktiverade förskottsbetalningarna på fartyget, vilket förfarande revisorerna således hade godkänt. Revisorerna hade ansett att likvidationsförutsättningar dock inte förelegat, då lånet från Svenska Folkline Ab var att betrakta som ett subordinerat lån, som kunde jämställas med eget kapital vid bedömningen av förutsättningarna för likvidation. Ett villkor var dock att Finlands Banks tillstånd för lånets transferering erhölls. Då detta erhölls 30.3.1984 var revisorernas villkor uppfyllt och efter detta hade styrelsen inte någon som helst skyldighet att ta upp frågan om bolagets försättande i konkurs vid den ordinarie bolagsstämman 30.4.1984 och något vållande kunde ej föreligga, då styrelsen följt revisorernas anvisningar. Att lånevillkoren sedan, medels ett avtal av 30.5.1984 ändrades, så att lånet blev räntebelagt innebar endast att ett nytt tillstånd från Finlands Bank hade erfordrats. Själva lånets karaktär såsom subordinerat lån hade inte ändrats. Även om lånet skulle ha varit avsett att vara räntebelagt från början, påverkade detta inte bedömningen av lånets karaktär, utan det innebar endast att ett annat tillstånd skulle ha erfordrats från Finlands Bank. Något sådant tillstånd hade man inte kunnat anhålla om så länge det inte existerade något avtal om ränta på lånet.
Då Oy Folkline Ab inte hade varit likvidationsmoget, hade A och hans medparter inte förfarit oriktigt då de hade ingått nya gäldsförbindelser. Häradsrätten har dessutom ansett att det inte under den tid som föregick bolagsstämmans behandling av en eventuell likvidation kunde vara förbjudet att uppta ny gäld. Sedan det konstaterats att skyldighet att vidta likvidationsåtgärder förelåg, skulle man i det första skedet sträva till att sanera bolaget och förbättra dess ställning. Detta kunde inte ske utan att bolagets affärsverksamhet fortsatte, vilket förutsatte att bolaget också tilläts ingå nya förbindelser. Bolagsstämman var inte heller ännu i detta skede skyldig att försätta bolaget i likvidation. Först efter att beslut om försättande i likvidation fattats, skulle all affärsverksamhet upphöra enligt 13 kap. 10 § lagen om aktiebolag. Det kausalsamband mellan den påstådda skadan och svarandenas eventuella försummelse som var en förutsättning för all skadeståndsskyldighet saknades. Fordran skulle ha uppkommit oberoende av A:s och hans medparters förfaringssätt, eftersom bolaget i ingen händelse hade kunnat försättas i likvidation före den ordinarie bolagsstämman 30.4.1984. Dessutom hade det förblivit outrett, att käranden verkligen hade lidit någon skada, då utredningen av Oy Folkline Ab:s konkursbo ännu pågick och en återvinningsprocess också fortfarande pågick. Det var således ännu inte ostridigt utrett, att käranden inte skulle komma att få betalning för sin fordran från gäldenären, d.v.s. konkursboet. Vad gällde överlåtelsen av verksamheten till F:s Båt Ab, samt kärandens påstående om att Oy Folkline Ab i strid med lagen om aktiebolag tecknat borgen för ett lån, varmed låntagaren hade finansierat förvärv av aktier i nämnda bolag, har häradsrätten funnit det outrett, att ovan nämnda förehavanden skulle ha något som helst adekvat samband med den skada som käranden påstod sig ha lidit.
Utöver vad som ovan anförts, har häradsrätten ansett det vara outrett att A och hans medparter på något annat sätt skulle ha förfarit i strid med lagen om aktiebolag eller bolagsordningen, så att käranden skulle ha vållats nämnda skada.
Med stöd av allt som ovan framförts har häradsrätten funnit riktigt förkasta käromålet i dess helhet samt yrkandena i övrigt och ålägga kommanditbolaget att ersätta A och hans medparters rättegångskostnader med 7.000 mark åt envar.
Vasa hovrätts dom 22.6.1989Advokatbyrå G, H & I Kb har sökt ändring i hovrätten.
Processuellt avgörandeKommanditbolaget hade efter besvärstidens utgång tillställt hovrätten Oy Folkline Ab:s bokslut för räkenskapsperioderna 1.7.1981-31.12.1982 och 1.1-31.10.1983. Med stöd av 26 kap. 5 § rättegångsbalken har hovrätten beaktat detta för målets behandling nödvändiga rättegångsmaterial.
Boksluten var undertecknade av A, E, D, B och C såsom styrelsemedlemmar i Oy Folkline Ab och de var således kända för dem. Därför har hovrätten ansett, att det inte fanns skäl att inbegära förklaring av A och hans medparter med anledning av att hovrätten beaktat boksluten.
HuvudsakenDomskäl
Hovrätten har funnit, att det av Oy Folkline Ab:s bokslut för räkenskapsperioden 1.1-31.10.1983 har framgått, att bolagets eget kapital 958.674,78 mark, sedan i balansräkningen bland finansieringstillgångarna hade upptagits 3.045.636,41 mark som förskottsbetalningar på bolagets fartyg, understigit en tredjedel av det registrerade aktiekapitalet 5.002.000 mark. I en bilaga till balansräkningen och i verksamhetsberättelsen hade det meddelats, att Svenska Folkline Ab genom ett avtal 28.10.1983 beviljat Oy Folkline Ab ett aktieägarlån på 3.500.000 mark, som hade mottagits i januari 1984, och att lånet var jämställbart med eget kapital. Därför hade Oy Folkline Ab:s styrelse ansett, att det egna kapitalet i själva verket överstigit en tredjedel av aktiekapitalet och att likvidationsplikt följaktligen inte hade förelegat. Bokslutet hade vidare visat, att Oy Folkline Ab:s redovisade förlust under bolagets första räkenskapsperiod 1.7.1981-31.12.1982 varit 3.777.345,51 mark och under den andra räkenskapsperioden 1.1-31.10.1983 1.772.195,71 mark eller således under de två räkenskapsperioderna sammanlagt 5.549.541,22 mark. I sin budget för den följande räkenskapsperioden hade bolaget kalkylerat med en förlust på 4.060.000 mark på själva rederirörelsen. Oy Folkline Ab hade försatts i konkurs 4.9.1984. Enligt boförteckningen hade konkursboets tillgångar uppgått till 1.566.347,54 mark och skulderna till 19.354.224,45 mark.
De bland finansieringstillgångarna upptagna förskottsbetalningarna hade avsett det fartyg, som Oy Folkline Ab hyrt av PSP-rahoitus Oy genom leasingavtal 19.3.1982. Den egentliga hyrestiden hade omfattat sju år. Härefter hade avtalet gällt för ett år i sänder, om inte hyrestagaren tre månader före hyrestidens utgång hade meddelat, att han inte önskade fortsätta avtalet. Månadshyran hade under den egentliga hyrestiden varit 1,906 procent av anskaffningspriset och under den förlängda hyrestiden 1/12 av den sista egentliga månadshyran. Hyrestagaren hade haft rätt att säga upp hyresavtalet under dess giltighetstid, om han skulle ha kunnat anvisa hyresgivaren en köpare, som för fartyget skulle ha betalt ett kontant pris, uträknat enligt en till avtalet bifogad tabell. Av tabellen hade framgått det lägsta möjliga försäljningspriset, uttryckt i procent på fartygets anskaffningspris, som PSP-rahoitus Oy vid envar tidpunkt förutsatt. Procenttalet, som varit jämnt sjunkande, hade vid ingången av avtalstiden varit 103,49 procent och vid utgången av den egentliga avtalstiden 7 procent. I fall försäljningspriset skulle ha överstigit den så bestämda lägsta köpeskillingen, hade överskottet tillfallit hyrestagaren. Denne skulle även själv ha haft rätt att köpa fartyget på samma villkor. Hyresgivaren hade å sin sida haft rätt att säga upp avtalet, om hyrestagaren brutit mot bestämmelserna däri. Oy Folkline Ab hade anhållit om bokföringsnämndens utlåtande om redovisningen av hyrorna i bokslutet. Förfrågan har gällt, huruvida hyresavtalet i bokföringen kunde behandlas som ett avbetalningsavtal, endast som ett finansieringsavtal eller som ett hyresavtal sålunda, att den del av hyrorna som motsvarade finansieringskostnaderna skulle upptas i bokslutet som lika stora poster i enlighet med antalet månader under avtalstiden. Bokföringsnämnden hade i sitt utslag 9.5.1983 meddelat, att hyrorna för fartyget, trots hyrestagarens rätt att säga upp avtalet och köpa fartyget, inte kunde bokföras som avbetalningar, förskottsbetalningar eller finansieringsutgifter, utan att hyrorna enligt god bokföringssed skulle avdras såsom kostnader i bokslutet för den räkenskapsperiod, för vilka de betalas. Oy Folkline Ab hade visserligen både före och efter utgången av den räkenskapsperiod som utgått 31.10.1983 fört långtgående underhandlingar om försäljning av fartyget på villkor, som skulle ha gett bolaget en större vinst än de bland finansieringstillgångarna upptagna förskottsbetalningarna. Något slutligt köp hade dock inte kommit till stånd. Bolagets ekonomiska situation hade i sin tur varit så svag, att den inte vare sig då eller i framtiden hade ställt i utsikt någon möjlighet för bolaget att självt köpa fartyget och att den vägen tillgodogöra sig någon del av de betalda hyrorna. Fortsatt verksamhet för bolaget hade i realiteten förutsatt en snabb försäljning av fartyget och en anskaffning av ett annat fartyg på ekonomiskt fördelaktigare villkor. Bolaget hade självmant på inrådan av sina revisorer redan då bokslutet för räkenskapsperioden 1.7.1981-31.12.1982 uppgjordes avstått från att, såsom vid köp på avbetalning, uppta fartyget enligt dess anskaffningspris bland anläggningstillgångarna och skulderna på fartyget bland det främmande kapitalet. Då PSPrahoitus Oy hade sagt upp hyresavtalet och återtagit fartyget på grund av Oy Folkline Ab:s avtalsbrott, hade Oy Folkline Ab inte heller fått tillgodoräkna sig som tillgång vare sig någon del av de betalda hyrorna eller fartygets värde med avdrag för obetald köpeskilling. Under dessa omständigheter hade det varit i strid med reglerna i 16 § bokföringslagen (10.8.1973/655) att uppta någon del av de betalda hyrorna bland finansieringstillgångarna i Oy Folkline Ab:s balansräkning 31.10.1983 eller i en såkallad likvidationsbalansräkning enligt 13 kap. 2 § 2 mom. lagen om aktiebolag (29.9.1978/734). Detsamma hade varit fallet även beträffande det inte nyttjade, men i målet åberopade alternativet att uppta fartyget enligt dess anskaffningspris bland anläggningstillgångarna och den obetalda delen därav bland det främmande kapitalet. I stället hade hyrorna oavkortade bort upptas i resultaträkningen bland kostnaderna och sålunda avdras från intäkterna.
Enligt avtal 28.10.1983 hade Svenska Folkline Ab beviljat Oy Folkline Ab ett räntefritt aktieägarlån på 3.500.000 mark och i övrigt på följande villkor. Rätt till återbetalning hade förelegat endast under den förutsättningen, att Oy Folkline Ab:s eget kapital efter återbetalningen uppgått till dess minimikapital. Vid likvidation eller konkurs för Oy Folkline Ab skulle återbetalning äga rum sist bland långfristiga lån. Vid nyemission i Oy Folkline Ab hade Svenska Folkline Ab haft rätt att omvandla lånet till aktiekapital. Enligt Oy Folkline Ab:s verksamhetsberättelse för räkenskapsperioden 1.1-31.10.1983 hade lånemedlen mottagits i januari 1984. Enligt Svenska Folkline Ab:s förvaltningsberättelse för räkenskapsåret 1983 hade lånet tillskjutits före årsskiftet 1983-1984. Räntan på lånet hade vid sidan av bankränta på insatt kapital angetts utgöra bolagets inkomster. Långivningen hade förverkligats så, att Svenska Folkline Ab, vars huvudsakliga tillgångar bestått av ett aktieinnehav i Oy Folkline Ab, i en svensk penninginrättning hade upptagit ett motsvarande lån med kommunal borgen som säkerhet. I ett tillägg 29.2.1984 till låneavtalet 28.10.1983 hade bolagen preciserat lånevillkoren så, att lånet skulle vara ränteoch amorteringsfritt under fem år och senast inom denna tid omvandlas till aktiekapital. Finlands Bank hade 30.3.1984 godkänt, att Oy Folkline Ab av Svenska Folkline Ab upptar ett räntefritt lån på 3.500.000 mark, som inom fem år skulle omvandlas till aktiekapital. Svenska Folkline Ab hade i räkningar 12.4.1984 och 18.5.1984 med hänvisning till ingånget avtal debiterat ränta på lånet, med den förra räkningen 176.044 svenska kronor till och med 28.2.1984 och med den senare räkningen 162.500 svenska kronor till och med 30.5.1984. Sålunda hade bolagen i ett avtal 29 och 30.5.1984 kommit överens om att det ersatte det ursprungliga låneavtalet jämte tillägg med verkan från 28.10.1983 och att ränta på lånet beräknas enligt en av Svenska Folkline Ab vid envar tidpunkt tillämpad räntesats, som vid avtalsslutet var 16 procent. Svenska Folkline Ab hade i en licensansökan som 25.11.1983 inkommit till Svenska Riksbanken anhållit, att få överföra 5.000.000 svenska kronor till Oy Folkline Ab som likvid för aktier. Svenska Riksbanken hade 19.1.1984 bifallit ansökan för tecknande av aktier i Oy Folkline Ab för 5.000.000 svenska kronor eller motvärdet därav i finska mark genom deltagande i nyemission. I en anmälan 7.4.1984 om överföring av medel till utlandet hade Svenska Folkline Ab meddelat Svenska Riksbanken, att beloppet överförts redan innan tillståndet erhållits och att det utan denna åtgärd förelegat en betydande risk för att Oy Folkline Ab skulle ha varit tvunget att försätta sig i likvidation, varvid Svenska Folkline Ab:s aktier i Oy Folkline Ab, till sitt nominella belopp 800.000 mark, skulle ha gått förlorade.
Med anledning av det ovanstående har hovrätten funnit, att låneutfästelsen enligt låneavtalet 28.10.1983 med beaktande av Svenska Folkline Ab:s ekonomiska ställning inte har utgjort en sådan säker fordran för Oy Folkline Ab, som har kunnat beaktas som dess tillgång. Rätt till återbetalning av det i årsskiftet 1983-1984 med lånemedel tillskjutna lånet hade enligt lånevillkoren förelegat endast under den förutsättningen, att Oy Folkline Ab:s eget kapital efter återbetalningen uppgått till dess minimikapital. I all synnerhet som Oy Folkline Ab haft även annat bundet eget kapital än aktiekapital, hade detta inte inneburit ett krav på att det bundna egna kapitalet skulle vara till fullo täckt efter återbetalningen. Inte heller den betydande räntebetalningsskyldighet som i själva verket varit förenad med det tillskjutna lånet hade gjorts beroende av att betalning kunnat äga rum med fritt eget kapital. Med hänsyn till reglerna om utdelning i 12 kap. lagen om aktiebolag kunde ett lån, för vilket inte gällde nu avsedda utbetalningsbegränsningar, inte jämställas med eget kapital. Oy Folkline Ab hade upptagit lånet och hemtagit medlen i strid med gällande valutabestämmelser sålunda, att Finlands Banks tillstånd förelegat först 30.3.1984. Tillståndet hade dock inte beviljats för ett räntebärande lån, för vilket därtill gällt en räntesats oförenlig med Finlands Banks allmänna tillståndsprinciper. Det lagstridiga förfarandet hade kunnat föranleda förverkande av lånemedlen. Lånet hade inte heller av dessa skäl kunnat jämställas med eget kapital. Av ovan nämnda orsaker hade själva låneutfästelsen inte kunnat beaktas som Oy Folkline Ab:s eget kapital i en likvidationsbalansräkning 31.10.1983, liksom inte heller det i årsskiftet 1983-1984 tillskjutna lånet i en likvidationsbalansräkning uppgjord därefter.
Oy Folkline Ab:s aktiekapital hade således i själva verket varit helt förlorat vid utgången av räkenskapsperioden 1.1-31.10.1983, då det egna kapitalet varit 2.086.961 mark 63 penni negativt, och mera än två tredjedelar av aktiekapitalet hade således varit förlorat långt tidigare. Bolagets styrelse hade dock på förut beskrivet sätt genom en redovisning tvärtemot bokföringsnämndens utlåtande och i strid med bokförings- och aktiebolagslagstiftningen uppsåtligen dolt den faktiska förlusten av aktiekapitalet och därmed gett ett sken av att något likvidationshot inte förelegat. Följaktligen hade styrelsen även underlåtit att sammankalla bolagstämman för att behandla frågan om bolagets trädande i likvidation. Detta hade styrelsen i enlighet med 13 kap. 2 § 1 mom. lagen om aktiebolag (29.9.1978/734) bort göra så snart som möjligt efter det den vid räkenskapsperiodens utgång hade insett förlusten av aktiekapitalet. Stämmans uppgift hade då varit att besluta, att bolaget antingen skall träda i likvidation eller vidta saneringsåtgärder för att täcka sina förluster och öka sitt eget kapital.
Oy Folkline Ab hade således utan att styrelsen sammankallat bolagsstämma för beslut i likvidationsfrågan, i januari-februari 1984 hos Oy Dagmar Ab beställt annonser till ett sammanlagt belopp på 203.546,67 mark, som debiterats med de i stämningsansökan nämnda fakturorna. Dessa hade Oy Folkline Ab, som sedermera försatts i konkurs, lämnat obetalda. På grund av konkursboets ringa tillgångar hade någon utdelning inte erhållits i konkursen och skulle inte heller komma att erhållas. Denna skada för Oy Dagmar Ab var en följd av att Oy Folkline Ab:s styrelse i strid med ovan nämnda regler i 13 kap. 2 § 1 mom. lagen om aktiebolag (29.9.1978/734) trots vetskap om förlusten av bolagets aktiekapital och bolagets betalningsoförmåga hade fortsatt verksamheten utan att sammankalla bolagsstämman för beslut om antingen likvidation eller tvångssanering. Enligt 15 kap. 1 § samma lag var styrelsens dåvarande medlemmar A, E, D, B och C solidariskt ansvariga för den så vållade skadan. Skadeståndet skulle betalas till Advokatbyrå G, H & I Kommanditbolag, på vilket Oy Dagmar Ab 17.7.1984 transporterat sin fordran.
Hovrätten har därför upphävt häradsrättens utslag och ålagt A, E, D, B och C att solidariskt betala i skadestånd till kommanditbolaget 203.546,67 mark jämte 16 procents ränta från 19.11.1984.
ÄNDRINGSSÖKANDE I HÖGSTA DOMSTOLENA, B och C samt J, K och L såsom delägare i 13.10.1988 avlidne D dödsbo och M och N såsom delägare i 17.10.1987 avlidne E:s dödsbo har beviljats besvärstillstånd 15.11.1989. I sin ändringsansökan har de yrkat, att de till hovrätten för sent insända boksluten inte skall beaktas samt att hovrättens dom skall upphävas och att käromålet skall förkastas till alla delar. Härtill har de yrkat, att Advokatbyrå G, H & I kommanditbolag skall åläggas ersätta deras rättegångskostnader i hovrätten och Högsta domstolen.
Advokatbyrå G, H & I kommanditbolag har bemött ändringsansökan.
HÖGSTA DOMSTOLENS AVGÖRANDE 7.5.1991Processuellt avgörandeHovrättens dom ändras inte till den del hovrätten beaktat de efter besvärstidens utgång hovrätten tillställda handlingarna.
HuvudsakenDomskäl
Oy Folkline Ab har genom ifrågavarande leasingavtal med PSP-rahoitus Oy visserligen getts möjlighet att inlösa det hyrda fartyget. Av Oy Folkline Ab:s verksamhet kan man dock sluta sig till att avsikten vid avtalets ingående inte har varit att bolaget skulle bli ägare till fartyget. Stadgandena i lagen om avbetalningssköp skall därför inte tillämpas på avtalet. Fartyget eller de erlagda hyrorna utgör således inte en tillgång för bolaget och de kan inte beaktas vid uppgörandet av en likvidationsbalans enligt 13 kap. 2 § lagen om aktiebolag. På de grunder hovrätten anfört kan inte heller låneutfästelsen av Svenska Folkline Ab beaktas såsom jämförlig med Oy Folkline Ab:s eget bundna kapital i balansen. Oy Folkline Ab:s eget kapital har understigit en tredjedel av aktiekapitalet, vilket bolagets styrelse senast i oktober 1983 eller före uppgörandet av bokslutet för perioden 1.1-31.10.1983 blivit medveten om. Styrelsen har enligt 13 kap. 2 § lagen om aktiebolag varit skyldig att så snart som möjligt sammankalla bolagsstämma för att behandla frågan om bolagets trädande i likvidation och styrelsen har således inte varit berättigad att uppskjuta behandlingen av denna fråga till den ordinarie bolagsstämma som skulle hållas först 30.4.1984. A och hans medparter har genom sin underlåtenhet och genom att fortsätta bolagets verksamhet vållat den i hovrättens dom angivna skadan.
DomslutDet slut vid vilket hovrätten stannat ändras inte på annat sätt än att den skadeståndskyldighet som ådömts D och E skall gälla J, K och L samt M och N, dock så, att betalningsskyldigheten begränsas till D respektive E:s dödsbos medel.
I avgörandet deltog: justitieråden Ailio, Takala, Nybergh, Ketola och Huopaniemi